En bok recension
Jag är bokmal. Jag kan inte sluta läsa. Det finns inte på min agenda att jag skulle lägga ifrån mig en bok. Till varje pris vill jag ta mig igenom. Denna gång gick det inte riktigt som jag tänkt mig. ”Himlen bar inga moln” råkade komma in i en tid då jag inte hade tålamod för en långsam handling, där jag stressade igenom varje mening tills det tog stopp. Jag kom inte långt i denna bok. Det är inte författarens fel. Det är mina tankar, känslor och lust som förvann någonstans halvvägs. Jag tror denna roman om Maria, Britt-Inger och Tove behöver en läsare som tar sig tid. Som njuter av varje ord och tar till sig det som Maria upplever som återvändare till de norrländska skogarna. Att återvända till det som var en gång, är alltid svårt. Jag vill verkligen veta hur det går för Maria och hennes barndomsvän Britt-Inger, lyckas Maria även lösa upp knutarna mellan Britt-Inger och hennes dotter Tove? Jag vet inte i nuläget. Jag inser att den här boken behöver en läsare med tid och tålamod. De