När ridaån gick ner och den här bloggaren insåg att hon inte alltid har rätt.
Jag och min familj har 105 kvadratmeter yta att ställa saker på. Vi har bord, stolar, sängar, skåp och allt annat som ingår i ett normalstort hem i Sverige. Vi har rätt mycket saker som på ett mysko vis har invandrat till oss eller ska jag säga att de invaderat oss. Tagit plats. Fyllt upp varje liten vrå. Det är inte alltid lätt. Att säga nej. Vi bor fyra här. Det är fyra vitt skilda personer som på något vis är släkt med varandra. Utom två som är gifta. Om tre fjärdedelar av dessa är födda i tron att det finns en hemlig städerska gömd i något skåp som vid tillfälle kan plockas fram har de tagit fel. Det är praktiskt. Ibland. Att tro så. Det finns en hel del landningsplatser hos oss, lite som att Bromma flygplats flyttat in här och planen sveper över. Kikar ner och ler glatt men hej, där är en tom yta vi landar. Sedan tar bensinen slut. Helt slut. De tycks ha glömt att macken inte finns här. Så landningsmellanplatsen blir till en installation. Jag kan inte f