Under körsbärsträdets krona

Finns det lycka? Kan den dansa igenom allt jag eller du lever? Är lyckan att lyssna till musik i morgonen? Musik som berör? Kan lycka vara att ändra om och sortera? Eller finns det ingen lycka alls?  Föreställer jag mig att jag blir lycklig av förändring? Mina funderingar kom efter att beslutet var fattat. Jag ska ändra. Inte mitt liv för det är bra. Strukturen är det som fattades. Jag beslöt att betrakta allt jag gör i vardagen, min sång och mina målningar som ett arbete. Att lägga upp dagen med en början en lunch och ett slut. Jag beslöt att ha 6 timmars arbetsdag till att börja med. Visserligen inget riktigt arbete. Men en väg till att känna hur det känns. I två dagar har min förändring pågått.  Det känns bra än så länge. Riktigt bra. Jag mår bättre av känslan av att det jag utför är lite mer seriöst. På riktigt om jag säger så.  Inte lika mycket hobby som förr utan något helt annat.  Jag vet att jag förmodligen aldrig kommer att gå tillbaka till att arbeta

Utanför står träden gula, en skata petar in mat i balkongräcket, solen lyser svagt genom molnen!  Så nu har jag varit tillräckligt poetisk för idag.  Det känns så där klyschigt att beskriva sin omgivning. Kan ta det så här istället.  Under mig en rosa dyna, chockad i färgen, hård bordsyta. Till höger min kalender med fjärilar och en kvinna. En röd penna. Kaffekopp som är halvfylld. Datorn under mina fingrar. Vardagsrealism? Möjligen är det så det är.  Häringe.  Här är det fint att gå. Om man nu inte gör samma misstag två gånger och förirrar sig in på ridvägen! Vi kan komma överens om att det var dumt. Inte för att det finns hästar där, utanför att marken var mycket blöt.  Ogåbar om man säger så.  Det här är Fabriken i Sparreholm. De säljer kläder bla. Lite som det där andra berömda stället neråt landet.   När jag står här, väntandes på maken. PLIIIIING! Ett sms trillar in från en körvän som just då befinner sig i Stockholm.  Titta vad ja

Jag har höststädat. Ändrat om lite här på bloggen och bloggen har delvis fått nytt namn. Jag kände mig lite seriös igår, något som sällan händer mig. Seriös! Vad är det? Nej, sådant kan jag bara inte orka med trodde jag. Seriös bör man vara om man vill NÅÅÅÅÅ ut, det fick jag lära mig igår. Då går det inte att skriva hur som helst, slänga in bilder hursomhelst i en rasande fart! Nej, då är man inte seriös. Så jag kikade igenom min egen blogg. Glest? Det kan man påstå, det är väldigt glest mellan inläggen och foton. Jag tänkte att ska jag nu vara seriös så får ROLAND flytta så tänkte jag.. nu har ROLAND inget med bloggen att göra men han var nära på att åka ut genom närmsta öppna fönster. För Rolands skull var det nog tur att det är kallt ute och inga fönster öppna. Roland ville spela mig spratt och PÅSTÅ att jag inte alls tog rätt ton... Roland kände inte alls som den Roland jag var van vid. Det är just det... ni ser jag är inte ens seriös även när jag försöker. (Det ska tillägg