En bok recension

Jag är bokmal. Jag kan inte sluta läsa. Det finns inte på min agenda att jag skulle lägga ifrån mig en bok. Till varje pris vill jag ta mig igenom. Denna gång gick det inte riktigt som jag tänkt mig. ”Himlen bar inga moln” råkade komma in i en tid då jag inte hade tålamod för en långsam handling, där jag stressade igenom varje mening tills det tog stopp. Jag kom inte långt i denna bok. Det är inte författarens fel. Det är mina tankar, känslor och lust som förvann någonstans halvvägs. Jag tror denna roman om Maria, Britt-Inger och Tove behöver en läsare som tar sig tid. Som njuter av varje ord och tar till sig det som Maria upplever som återvändare till de norrländska skogarna. Att återvända till det som var en gång, är alltid svårt. Jag vill verkligen veta hur det går för Maria och hennes barndomsvän Britt-Inger, lyckas Maria även lösa upp knutarna mellan Britt-Inger och hennes dotter Tove? Jag vet inte i nuläget. Jag inser att den här boken behöver en läsare med tid och tålamod. Det var inte min tid för denna bok nu. Det har hänt mig förr att jag påbörjat böcker lagt dem undan och sedan återvänt och älskat boken från första sidan till den sista. Det är nog så med ”Himlen bar inga moln” jag kommer att återvända. Hur ska jag kunna leva med att inte få veta hur det gick?

”Himlen bar inga moln” är en relationsroman om den framgångsrika författaren Maria som återvänder till sin barndoms stad i Norrland. Där har barndomsvännen Britt-Inger blivit kvar, gift sig och fått dottern Tove. Tove har dragit sig undan, till sitt eget mörker. Det är mest tyst mellan Britt-Inger och hennes make Bengt. Britt-Inger ber sin vän Maria om hjälp, att nå fram till dottern. Besöket blir inte alls som de tänkt. De outredda finns där mellan dem. Kan man återvända? Eller ens lämna något bakom sig?

”Himlen bar inga moln” är en berättelse om vänskap, kärlek, övergrepp och skam. Hur det formar våra relationer och hur historien kommer ikapp oss tillslut.

Jag tycker du som har tid och lust att läsa långsamt med eftertanke ska göra det. Jag ska det. När min tid tillåter ett långsamt läsande. Det gör det inte just nu.

"Himlen bar inga moln" är skriven av Doris Dahlin.



...

Jag började gilla detta med böcker redan som mycket liten, de allra tidigaste böckerna jag ägde minns jag bara några få av. En del har funnits kvar sedan dess och andra försvunnit. Jag tycker väldigt mycket om böcker. För en tid sedan gick jag med i en Facebook grupp som går ut på att rensa i röran. Jag tog mig glatt an det, tänkte det är väl okej att rensa ut böcker. Vad ska jag med alla böcker till? Så sakteliga började jag känna att vad har jag gjort? Rensat bort mina söners böcker, men vid närmare eftertanke så var det inte precis böcker de ville läsa eller ens höra som högläsning. Mina egna böcker då?
De där som jag samlat på mig under mitt liv? De böckerna, tja vad ska man säga. Jag plockar bland dem, många har redan börjat kännas mossiga och dammiga av olika anledningar. Några glänser fortfarande, andra kanske kan vara bra att ha i fall att. I fall att. Hör själv hur dumt det låter. Det finns bara EN bok från 80-talet jag vill ha kvar. De nya, de som flyttade in under 2000-talet får stanna. Helt boklös vill jag inte bli. 

Så jag fortsätter att recensera böcker på mitt lite speciella vis. Regler? Är inget för mig. Jag vill skriva som jag själv tycker. 

Titta gärna in här

http://bokbloggen.marlenes.nu

Här hittar du recensioner skrivna av lästokiga bla  Gisan, Marlene och några till + mig själv. 









Kommentarer

  1. Bokmal, är jag också i perioder! Speciellt på sommaren! Att sitta på terassen i skuggan och läsa, var förr en lyxig stund för mig. Nu ser jag dåligt, och skulle kanske gå över till ljudböcker.
    Mitt första bibliotekskort fick jag när jag var knappt 5 år. Och jag gick själv till biblioteket och lånade. Ibland var jag där 2 ggr om dagen!!!
    Att slänga och rensa ut böcker är svårt för mig.
    Kramar Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å vad härligt det låter Karin!
      Jag ser framför mig att packa min ryggsäck med en bok, färger, penslar och block och ge mig ut till någon solig plats och bara njuta av både naturen och fantasins värld. Jag kan dock ge mig på att det kommer att regna!
      Kram

      Radera
  2. Ja, nu först begriper jag att jag får hjälp av ett proffs! Din hjälp och engagemang kommer ta mig långt! Sååå tacksam! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas det, men proffs? EN glad amatör! Mycket glad sådan! För det där var en komplimang om något!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det hände sig när snön låg vit på taken en november dag...

Pock pock sa det... fast jag har inte TID.

Det tredje året