Det var fortfarande en gång ett slott invid en vacker vik. Slottet som byggdes i en tid då Sverige var en stormakt hade svårt att förlika sig med att det numera var ett museum. Familjen som hade ärvt slottet orkade till sist, inte med att leva upp till julfirandet och bestämde sig för att låta ett gammalt museum förvalta egendomen. Slottet var inte speciellt glad över detta, för under de tio år som slottet fått uppleva julfirande, hade slottet varit ett glatt slott. Nu var det kanske inte så lätt för ett slott, byggt av sten att uttala sin önskan om att familjen skulle stanna kvar. För det var så att det som slottet tänkte fanns bara i dess väggar. Ja, slottet kunde faktiskt inte tala som du och jag kan. Ska sanningen fram så kan inte ens ett slott tänka, men det får vi prata tyst om för att inte göra slottet sorgset. Så kom det då den dag då slottet överlämnades till en museiman. Det skedde inte med pompa och ståt, utan museimannen suckade djupt över att han än en