Prosit, Attjo och Kloker eller hur det nu var?
Det var den 13 juni 2014 och jag skulle åka till kyrkogården för att tända ljus. Det var också en av de allra regnigaste dagarna så jag kom inte iväg. Ljuset fick tändas hemma. Alhelgonahelgen står för dörren och denna gång är jag genomförkyld. Minnet av de som lämnat oss får lysa här hemma. När jag tände ljuset ovan kändes det bättre. Lite bättre. Så undrar jag varför vi måste ha en speciell dag för att minnas. Jag minns utan denna dag. Det händer, att tanken far i mig att nu måste jag berätta. Så minns jag om att du inte finns mer. Jag kan inte berätta om allt som hänt mig och de mina. Jag kan inte berätta om svampar och annat som jag vet att du gillade. Jag kan inte ens ringa dig. Känner mig rätt sorgen på något underligt vis. Troligen för att jag står inför en nu vecka med massor av sång och då blir jag förkyld! Jag tror inte det är sant. Jag ska inte vara sjuk, på inga villkor. Det finns likosm inte i min tankevärld. Andra gången på en månad. Jag syr! På en