Inlägg

Visar inlägg från juli, 2014

Värme, värme och stjärnströssslad resa och andra funderingar

Bild
När fotografen lyste med sin frånvaro finns bara en lösning, att ta en selfie! Inte behövs fotografen då, att ropa på denna var lönlöst i blåsten. Muren bakom matchar lite och skyddade mot den värsta vinden. Här kunde jag stannat länge, drömmandes bort i tankar. Jag är bra på att fladdra bort i tanken. En gåva jag tror jag bör vara aktsam om eller? Det här är en del av Turning Torso! Jag funderade över om folk verkligen törs bo där? 54 våningar högt. Jag fick svindel nerifrån marken. Nåja, jag ska inte flytta dit. Bredvid detta hus fanns hittade vi "Green" en mycket intressant matbutik som vi hann med att besöka två gånger och även handla i. Allt är ekologiskt eller med minsta möjliga e-ämnen. Här lärde jag mig vad jag ska titta efter när handlar i andra butiker. Tyvärr finns inte "Green" än i Stockholm. Besöket i Malmö skedde under andra hälften av den 8 dagar långa tur vi gjorde. Den första delen spenderades på Öland, vilket var både kul och annorlund

När livet är skörare en spindelns tråd mellan lövens grenar en sommardag

Bild
Sommardagar, vinterdagar ibland stannar det upp och en vän förlorar en anhörig. Det första morgonens ögon ser är sorgens besked. Jag känner inte dig som gick bort trots det föll tårar och livet sorgsna ögonblick över mig. När mina tankar plötsligt befann sig i en annan tid, då jag inte hann sörja för mitt eget liv var mitt i. Jag känner en rädsla inför den tid som kommer. När jag förlorar de som står nära. När livet traskar på så fort och mörkrets ensamhet står inför mig. Jag gråter. Jag ville aldrig att döden skulle komma emellan. Jag trodde alltid vi var odödliga. Jag ville behålla och bevara för alltid. Jag vaknar ibland och känner en längtan efter att ta tillbaka det som var. Men mitt liv traskar på, fortare för varje år som går. Idag gråter jag, av trötthet efter sömnlös natt. För att allt inte är. För att du som var mig nära gick bort, för att jag inte fanns där då i den stunden. Det är 1 år och 6 månader sedan du lämnade mig. Jag gråter inombords.

Egotrippat inlägg nr 3

Bild
Minns ni mina egotrippade inlägg för länge sedan? Jag minns knappt själv vad jag skrev då. Lite som den jag är eller trodde mig vara då. Egentligen är det kanske dumt att skriva en massa egotrippade inlägg? Ja menar, till vilken nytta finns de? De där inläggen. Då när jag skrev mina två tidigare egotrippade inlägg märkte jag direkt att lässatistiken ökade enormt och sedan dess har de toppat statistiken för bloggen. Ja, var det så intressant att läsa om VEM jag då trodde mig vara? Nej, jag hittade inte på, varken då eller nu. Det är väl bara så att saker förändras över tiden. Ibland är man den man tror sig vara, ibland den man vill vara och ibland den som andra tror man är. Nu är jag inte säker på om det är så att andra har en massa tankar om VEM jag är. Jo en del kanske. Ibland. Det är sådana stunder, när jag får en kommentar eller tanke från någon annan som jag undrar, varför frågar du inte istället? Så svarar jag efter bästa förmåga om jag vill svara. Ibland vill jag behålla mig

Ibland får jag en stor lust att vända ryggen till

Bild
... bara gå rakt fram, kanske svänga av på den där stigen där blåbärsblad lysser gröna, där stigen kantas av nedfallna kottar, långt där framme finns en ny stig. I mig växer lusten att hoppa från sten till sten på en strand. Göra det där som får lusten och orken att växa. För i mig finns hon som vill så mycket. Hon som vill räcka till för sig själv. Visst är det så att den där stigen finns? Den måste finnas. Jag tror den finns. Det händer att jag tänker att jag skulle vilja hitta mina platser att sitta på, de som ger ro. Lite som Liv gör, när hon skriver om sina  rofyllda platser  . Jag vill hitta min plats för tanke, för målandet. Jag tar ofta med mig block och pennor, ibland fylls väskan av block och vattenfärg. Ofta finner jag inte den ro det krävs för att sätta sig ner i sommaren och teckna. Kanske är det så att tanken och tecknandet är ett. De behöver ro i ensamhet. En plats att rymmas i. En plasts där jag kan vara bland andra men samtidigt i ro. Där jag kan få ljuden, ljuset

MOBILVÅNDA

Piiip… hon vrider på huvudet och lyssnar. Tvekar mitt i rörelsen. Måste hon kolla nu, exakt nu vem som piper. Piiiiiiiii… ljudet tycks höjas för var sekund hon tvekar. Du säger hon, jag ska bara kolla. Tyst. ”men hej_”. Hon har redan börjat tala, börjat släppa taget om mig. Mobilens envisa surrande känns som ett övertag. Ett övergrep nästan. Någon inkräktar. Någon viktigare än jag. Jag mår illa när nästa pip kommer, gång på gång avbryts samtalet vi nyss höll för pipet i en mobil. Jag går bredvid. Vet inte vad jag ska säga. Du det är viktigt säger hon, är det ok. Jodå det är väl ok, kanske men inte helt. Jag hör orden och skratt. Viktigt? Ett vanligt samtal, ett sådant som man suddar bort och pratar om inget och allt. Vardagssamtal. Ja det kunde varit något viktigt för dig. Som att det blir ett avbrott för dig så du slipper kommunicera med mig!! Jag blir nästan arg. Tänker på att vi ses så sällan att mobilen bör vara avstängd. Jag ringer dig en annan dag. När hon ringer. Du s

Creperiet i Molstaberg,

Bild
Vi åkte till Creperiet i Molstaberg utanför Gnesta. En knallgrön husvagn ombyggd till pannkakskiosk! Vad kan vara bättre? Fransk cider, å så gott!!!  Crepe med banan, cocos och chokladsås Mums!!! Maken åt denna, med valnötter, honung och citron. Han tyckte det var gott! Det syns nästan att jag fryser, det var kallt! Hästar, hästar... de väcker minnen från flydda dagar. En vägg, ett dass.  Kanske är det så här det ska vara? Lite udda, lite vanligt, lite hur som helst. Det här var ett mycket trevligt ställe. Som jag gärna åker till igen.  Mycket gott. Mycket trevlig personal.  Mycket allting av glädje. Jag är bara lite ledsen över att vi inte kunde stanna och lyssna på musiken.  Kylan blev för mycket för mig, som inte hade haft förstånd att ta med varma kläder.