Det står ett bord på en klippa, ett bord utan stolar.... i kvällen
Det står ett ensamt bor på en klippa ute vid Gålö. Vem tog sig tid att bära bordet över stock och sten, för att placera det just här? Det finns inga stolar. Ingen förklaring. Ensamt, lite vingligt står det där. Som om det väntade på att användas. Det väntar kanske på mig? Så känner jag mig. Som ett vilsegånget bord. Jag försöker andas. Får panik och dåligt samvete. För allt det där som jag inte får till riktigt bra. Om jag sätter mig under, med bordsytan som skydd? Hjälper det mot trassliga hjärnor? Dåligt samvete. För att inte räcka till över allt. Visst vet jag precis som bordet. Att var lite felplacerad ibland kan kännas rätt ensamt. När jag rör till det för mig. Jag och bordet passar ihop. En tom yta som jag vill fylla. Men jag räcker bara inte till! Inte just nu.