Inlägg

Visar inlägg från juli, 2013

När man far lite på måfå

Bild
Då kan man plötsligt upptäcka helt oväntade platser. Vi hamnade i Edsbro Bruk. Någonstans i Norrtälje trakten. Med vår vanliga "tur" så var guidning och museumet stängt just denna dag. Ibland är det riktigt skönt att inte få för mycket information, trots allt. Låta fantasi och verklighet blanda sig. Jag vet inte varför men jag går igång på detta. Något i mig måste ha varit en del av ett bruk en gång i tiden... eller inte... jag kanske bara vara masugnsfrun om det nu fanns en sådan. Eller så var jag slottfrun som drev allt detta. Så kan man bli strålande glad för absolut inget alls. Eller för att: just jag är huvudpersonen i mitt eget liv att vinden ven runt benen  duggregnet strilade sakta ner att det faktiskt var trevligt att resa på måfå och att minnet av Drömkåken kommer att leva länge i mig. och för att det konstigt nog inte ramlade ner stenar och skrot för att jag för stunden tog mod till mig och larvade mig.  Jag gillar att åk

Café Drömkåken

Bild
Det är underbart! Vilken skylt den gör mig glad. Så där pirrande glad att bakom den här skylten kan det bara dölja sig helt fantastiska underbara halvt galna och smått fantastiska upplevelser. För något annat går bara inte. Här kan det inte finnas plats för en enda tår. Trots att solen och värmen höll sig borta, vinden ven runt bara ben och alla kunder fick tränga ihop sig så gott det gick inomhus. Jag så glad att jag varit här. Det här var en upplevelse jag unnar alla! Vid ingången möts du av detta - risken är att du får bakvärk! Men det är det värt. Lite magknip gör inget för godare bakverk får man leta efter. Å färgerna, färgerna, pyntet - vilka bakverk. Jag njöt av varje sekund. Kan man annat än bli glad av allt detta?  En fantastiskt god tårta. En rosa orgel. En vit byrå! Visst är det vackert? Hejdå! Vi kommer åter en dag.  Drömkåken ligger utanför Norrtälje. 

Riga tur och retur

Bild
HEJ DÅ SVERIGE! Vi tog kryssningsfartyget Isabelle (gamla Vikings Isabella som nu går för Silja och bytt namn) till Riga. 17 timmar ombord, min första tanke var: vad gör man 17 timmar ombord på ett fartyg? Jo man går, sitter, äter och sjunger karaoke. Nu sjöng inte jag! Jag har inte riktigt tagit modet till det ÄN. En dag kanske. Dessutom var det rätt stökigt i karaoken på vägen över med en STOR skolklass från Norge som i mitt tycker sabbade det hela en hel del. Men roligt hade de och det var nog huvudsaken. Här anländer vi till Riga. Jag trodde att jag fotat mer men... tydligen inte. Infarten till Riga kantades på ena sidan av industri och massor med "giraffer" (ni som bor i Stockholm vet vad jag menar). Eftersom Lettland inte har egna naturresurser får de importera det mesta. Det var många lastfartyg som kom med kol. Jag blev fundersam över deras ordning. Trots att byggnaderna mer eller mindre var förfallna var det snyggt och ordnat. Inget låg "kastat&qu

Ett meningslöst inlägg bara för att....

Bild
Det här inlägget känns som en utfyllnad! Jag vet inte om jag vill skriva. Jag vet inte vad jag ska skriva om. Kryddorna? Om vegetarisk mat på en restaurang i Stockholm Söder? Om vad? Idag bjöd inte mitt Söder på något att skriva om. För ovanlighetens skull var det lugnt. Inte ens en tiggare med pappmuggen i högsta hugg slängde sig framför mig, ingen uteliggare absolut inget alls hände. Märkliga Söder, ibland blir jag så upprörd över dig och allt som händer, men idag? Det var sol, det var varmt och folk rörde sig i sakta mak framåt och bakåt och hit och dit. Jag förstår inget alls. Kanske lika bra att skriva om kryddor istället? Eller om lunchen som var väldigt god. Jag vet inte ens om jag vill skriva som sagt. Ibland så tar det bara stopp. Det blir inget vettigt sagt denna kväll. Inte alls... jag förstår inte vad som händer. Jag brukar inte sakna orden! Om jag nu saknar orden är det kanske dags att byta stadsdel, undersöka en del av Stockholm som jag inte känner till. Även om ja

Jag spar i mitt hjärtas minnesbank

Bild
Bland blåa blåklockor, grönt gräs och klöver sätter jag ner mina fötter försiktigt. Det surrar av humlor och doftar sommaräng. Jag tar in dofterna samtidigt funderar jag över de spår som jag lämnar kvar efter mig. Jag känner hur gräset sveper över mina bara ben när jag går förbi. Jag trampar på en äng på en plats som känns som min.  Ängen, skogen är en del av mitt liv. Men inte allt.  Här där lugnet, dofterna och vinden är det som hörs. Här  kan jag tänka och fundera. Det gör jag aldrig i staden. Där blir jag en ikattagare.  Jag sorterar mina minnen. Jag lägger känslor i rosa säckar för att spara tills jag en dag behöver dem igen. Jag plockar grässtrån och tuggar fundersamt på dess stjälk. Sluter handen om blåklockans skira krona. Sorterar bort och gråter.  Jag förirrar mig in bland träden. Den barriga mossrika skogen tar emot mig. Som den alltid gjort. Den som låter mig fundera över möten i livet som är korta, långa och sådana möten som blir kvar.  Bakom o

Stockholm i mitt hjärta - när du bjuder på möten har du gjort skillnad.

Bild
Stockholm är min stad. Under många år ville jag fly, bort ut till skogen och den fria tystnaden. Jag ville inte ha med min hemstad att göra. Tanken att stanna var helt omöjlig för mig. Trots allt blev kvar om än bosatt utanför, där jag har nära till staden och nära till den fria tystnaden. Konstraster jag behöver för att inte tappa bort mig själv. Idag inser jag allt mer att jag är storstadskvinna och kommer att förbli det. Stockholm bjuder på många fönster – ibland ser jag bara det gröna vackra, hör bara det fina i stadens ridå av oavbrutet ljud. Andra gånger blir jag ledsen och önskar jag kunde göra mer för de som har det svårt. Det Stockholm som jag växte upp med har förändrats. Då var missbrukaren en glad, om än udda man som gick omkring på gatorna och hade ett hem. Som roade oss en hel del. Tiden tog ut sin rätt och förändringarna började så saktliga ta plats. Borta var min tid men den finns kvar inom mig. Här vill jag stanna och här vill jag leva. Det fi

En julidag

Bild
När jag för en gångs skull har tid, lust och ork över att skriva åker jag på ont i halsen, fryser och är växelvarm! Hjärnan är som en mossig tuva i skogen. Orden bara försvinner och det jag vill skriva om kommer inte alls lätt till mig. Jag kanske går och drar täcket över huvudet ett tag. Jag ska sluta planera för det blir aldrig som jag tänkt i alla fall. Även om jag inte är bra på att planera överhuvudet taget utan brukar för det mesta ta dagen som den kommer och skrivandet som det faller sig. Så vore det nog idag bra om jag tog en liten paus för att kurera mig. Har inte den minsta lust att bli sämre än vad jag redan är.  Jag ska inte klaga. Det är sällan jag är sjuk. Men jag var bara tvungen att få gnälla lite försiktigt. Jag gillar inte att vara sjuk men, vem gör det och förkylningar är övergående. Borde nog kunna skriva i alla fall men... ha det är det jag gör nu men inte det jag hade tänkt skriva om. Jag tror jag fått en släng av prestationsångest ovan på allt också. Prestati

I vinden vajar säden på fälten

Bild
Aldrig får du gå ifrån mig. Aldrig. I dunklet, sitter vi på vedtraven. Det luktar nyhuggen ved och tallbarrsdoften sprider sig in genom sprickorna i väggarna. Det är tyst, bara hoandet från en uggla långt bort hörs. Jag vill be dig. Jag vill be dig se mig som den jag försöker vara. Jag vill be dig se mig där jag är. Du är så tyst. I dunklet fångar jag dina ögon. Vill hålla dem kvar. Du viker undan som du plötsligt hörde en röst. Distraherad i stunden. Jag vill inte vara kvar i din tystnad. Säg något. Säg något till hundkexen som vajar i vinden vid åkerns kant. Såg något till vallmon som sprider sina röda blomblad över åkern. Såg något till mig som sitter bredvid på vedklabbar som sticker genom kjolens tunna tyg. Aldrig får du gå ifrån mig. I dunklet håller jag dina ögon kvar på min näthinna. Hur kan du sitta vid min sida tyst. Utan ord. Jag vill ta dig med ut i sommarnatten. Dansa en svävande vals som följer dofter av minnen. Jag vill be dig. Jag vil

Kryddträdgården ger mig lust

Bild
I år har jag fixat mig en kryddträdgård. Meningen är att använda kryddorna i matlagningen, det ska nog gå. Balkonger kan vara rätt trista och i synnerhet är balkonglådor rätt tråkiga. Vi köpte svarta. Igår fick jag för mig, inspirerad av Mynta (länk nere till höger, till denna inspirerande kvinna.. men jag tror hon kommit av sig lite med bloggandet) så fick jag fram några stenar och akrylfärg. Målade på lite hjärtan och text. Jag har gjort fler. Envis som jag är fick jag för mig att sitta på balkongen. Det var riktigt mediativt att måla stenar, men kanske inte i full blåst och skugga. Vilket ledde till att: halsen känns som sandpapper, händerna är iskalla och inte hade jag vett att sätta på mig tröja och strumpor! Är det sommar så är det oavsett väder. Vad dum jag kan vara ibland! Faktiskt riktigt dum denna gång.  Men måla gillar jag. Det var länge sedan jag tog i en pensel. Det har mest blivit sång och ord de senaste åren. Det är kanske dags att komma igång igen, bli mer kr

Vandrar i min egna fotspår av förlorade minnen

Bild
Vår vandring börjar vid Hammarby hamnen med riktning mot Hornstull. Jag föddes på Söder för många år sedan, så många att staden hunnit med att byta skepnad ett par gånger. Jag går där gamla spår ligger i marken, där båtar förtöjda för att aldrig fara över vatten ligger, där nya hus tonar upp sig. Jag går här med den jag lever ihop med. Vi går här för att hitta det vi tappade bort på vår resa. Jag går för att hitta tillbaka till den plats som var mitt hem under mina första sex år. För mig är stunden viktigt, jag vill njuta av det jag ser och ta in allt det som börjar komma tillbaka mig. Stadsdelens dragningskraft är som en magnet, den vill hålla mig fast. Jag vill inte lämna. Jag vill stanna. Stilla förbannar jag de marknadskrafter som ser till att min möjlighet att återvända är näst intill obefintliga. Trots det drömmer jag vidare mina drömmar, tar in allt det som finns runt mig. Jag förvånas över stillheten. Jag ser människor som rör sig, som varit och badat, som går, som