Under körsbärsträdets krona

Den 24 maj var jag och trevligt sällskap på Orionteatern, Stockholm, där vi såg "Hjälp Sökes". Först var det med en viss oro jag gick dit, att jag skulle reagera på djuren som förekommer i pjäsen men jag hade inga besvär alls från dessa pälsdjur. Tack och lov att det finns allergitabletter, som jag konstigt nog hade kommit ihåg att peta i mig innan. Det var tur det! Stackars sällskap om jag suttit där och snörvlat. Innan teatern hade vi ätit middag, mycket god hemma hos mitt sällskap. Kyckling på rotfruktsbädd, vin, kaffe och glass! Ibland har jag det väldigt bra.Tusen tack! En sak lärde jag mig denna kväll att det faktiskt inte gör så mycket om man kommer i sista minuten. Ett under då jag brukar i regel bli så nervös av att vara sen att jag irrar bort mig på gatorna i Stockholm. Med den påföljden att jag blir ännu mera sen. Jag tror mitt sällskap har en lugnande effekt på mig. Tacksam för det. Och faktiskt denna gång visste jag precis vart vi skulle så det gick bra. Att ja

För en tid sedan fick jag ett ryck att delta i en webbaserad skrivarkurs. Min första tanke var, vad bra attt det är gratis och vad bra att jag kan delta när jag vill. Visst är första tanken alltid den bästa? Men när halva Sverige plötsligt befinner sig i samma skrivarkurs, då undrar jag? Hur ska detta gå. Kommer jag någonsin att lära mig något? När det hela bygger på att kommentera andras texter... men hur ska jag kunna ge feedback om jag själv är osäker på vad jag egentligen gör? Tänk om jag av misstag råkar skriva något som stjälper en annan person? Det vill jag bara inte. Tanken gör mig så ont att såra någon annan än om det bara skulle vara av oförstånd och misstag. Då smiter jag ut bakvägen och gör övningarna för mig själv. Jag lär mig något, vågar ta ett litet steg i taget. Vill jag tro i alla fall. Jag undrar om de på bilden från 1930-talets slut, om de någonsin tänkte på dramaturgi? En av dvärgarna är min mamma. Jag undrar hur de byggde upp sin pjäs? Hur kom de på att spel

Hej och välkommen! Nära natten, pockade flyttbestyren på. Jag bestämde mig för att flytta. Börja om från början och börjar om på nytt. Var min nyfunna kreativitet kom ifrån har jag inte den blekaste aning om och inte hur det kom sig att den plötsligt fanns där en tid på dygnet då jag normalt brukar sova. Jag kände bara att nu var det dags att packa kappsäcken och dra vidare.  Flytta hit till Under körsbärsträdet för jag tror det är här jag hör hemma. Hitta en början på mitt liv, det är dags nu. Jag kommer att sväva mellan min verklighet och min fantasi. Börjar jag skena iväg som värsta hästen får ni ta mig med en nypa salt. Jag befinner mig i min verklighet. Kanske är den bara en saga, en saga som svävar omkring på en planet i världsrymden?  En saga jag vill berätta för dig.  Om det inte är en saga? Så är det min verklighet. Den kan ingen ta ifrån mig. Det hoppas jag att du inte vill, om du nu skulle råka snubbla in här till mig. Så bjuder jag på en kopp rosa the