onsdag 30 november 2016

Mina älskade bilder som vykort



Äntligen finns några av mina målningar som vykort. 
Jag är så glad över det!

Vill du köpa av mig så blir jag glad. 

Paketpriset är 50 kr för 4 stycken, dvs ett av varje. 

Styckpris: 15 kr. 

OBS. Porto tillkommer. 

Jag skickar så fort jag ser att betalningen kommit in. 

Gärna swish som du har. Annars får vi lösa det på annat vis. 


Först omgången vykort sålde slut men jag väntar en ny som är på ingående. 




Det här har varit min dröm, att göra vykort av mina målningar. Jag hoppas att jag inom en snar framtid även kan erbjuda konsttryck och annat av mina målningar. Det är än så länge en tanke som måste få växa fram. 

Kramar 

A-C

måndag 14 november 2016

Det hände sig när snön låg vit på taken en november dag...



Hej bloggen och ni som eventuellt orkat stanna kvar!

Jag trodde inte tiden KUNDE GÅ SÅ FORT!!!!
Det var midsommar när jag skrev och nu är marken vit och novemberkylan smyger sig in i varje liten vrå. Jag är kall om händer och fötter, jag fryser. 
Höstförkylningen slog till med ett brak och blev värre än någonsin. Att våga trotsa och gå ut brukar inte vara något jag ägnar mig åt, men idag måste jag. 

 De två första dagarna med förkylning tillbringades i horisontalläge, man får var glad så länge man slipper ligga så LÄNGE. Tankarna gick till dem som måste tillbringa sitt liv och kanske sina sista år i en säng. Hur klarar de det? Jag blev ledbruten och rastlös efter två dagar! Men tänk, två dagar och jag blir gnällig och rastlös. Sur för att jag bara såg familjen. Ingen att prata med och ingen ork kvar. Men det går åt rätt håll. 

Idag på FB frågade en av mina nätvänner "Vad skulle du göra om du inte vore rädd". Frågan var relevant ställd till oss som ville svara henne. 
Hennes svar som alltid klokt och genomtänkt. 
Jag tog det med mig. 
Vill jag verkligen det här tillräckligt för att göra det? 
Jag tyckte det fanns fler följdfrågor, sådana som jag anar finns där. 
Gömmer jag mig bakom ett svar för att jag inte vill tillräckligt, är rädd för att misslyckas eller vågar jag inte hoppa för att jag inte vet hur jag ska sätta ihop det jag vill göra?  
Det finns den möjligheten. 
Men.
Varför tänker jag då på det så ofta? 
Varför släpper jag inte tanken?
Varför hoppar jag bara inte rakt ut?
Flyger iväg och gör det. 

Frågorna är så många och visst jag kan skriva om det här. Det jag vill berätta. 
Men jag vill göra det inför människor för jag vet att jag kan. 
Så tänker jag att min resa är min. Kanske något privat. 
Men vill jag att den ska vara privat?
Vill jag inte visa dig där ute att det går?

Jag vill få mina bilder att flyga ihop med den resa jag gjort under en lång tid. 
En inre resa som lever. 
De som hjälpte mig på traven, jag vill så gärna ge något tillbaka. 
Om så bara en stund av mitt liv i ord och bild. 

Så här är jag igen. Kanske åter om en ett tag. 
När jag har något att berätta. 
Nu ska jag vidare, mot andra mål där utställning hägrar i bakgrunden! 
Ja kanske är det där du får ta del av 
MIN RESA. 


torsdag 23 juni 2016

Glad midsommar, deckare och andra skriverier....





Den 11 juli 

Om du befinner dig på Gotland vill säga. 

Så har mina vänner bokrelease, länk nedan.

https://lotusblomster.blogspot.se

på Tofta Camping. 

Blodet droppar skulle min bror och hans vänner sagt en gång på 60-talet. 
Blodet droppar! 
Fast mycket läskigare hos Annika och Vera. 


Jag ska fira någon sorts midsommar. Runt mig står röran av tankar, funderingar, vad vi ska äta, gillar vi midsommarmat? Inför varje högtid så undrar jag stillsamt varför jag inte kan försonas med dessa. Paniken ligger tätt över mig. 
Jag känner mig längst bort i tunneln. 

När paniken kommer så fyller jag min tankar med färger, pennor, böcker, skriverier och annat som distraherar katastrofen att tåga in. Inte som ett brev på posten utan snarare mer som ett irriterande mobilpling gör den sitt intåg i sommaren. 

En del av min panik är att jag börjar irritera mig på människor runt mig. Orkar inte med dem och vill att de bara är tysta. Samtidigt vill jag bara vara nära dem. 

Bilden av midsommar, gröna ängar och nubbe. Blommor och kransar. Mat. Vänner. Släkt. Allt det där som målas upp som det mest underbara ihop med små grodor och någon som vaskar sina kläder en lördagsmorgon i sånger som sjungs år efter år. 
Små grodorna är inte så lustiga att se. 
Jag ser på barnen där förskolepersonalen sjunger högre och högre, barn som mumlar något de inte förstår? 
Så raketen. Ett vrål ekar av alla dessa små hoppande studsande raketer av små barn och långt där bakom hörs en röst - gör inte så. Akta Erik. 
Tystnaden blir total. 
Och man samlar ihop sig och går tillbaka. 
De har firat midsommar. 
Igen. 
Små grodor är inte så lustiga att se alla gånger. 


Glad midsommar!











tisdag 7 juni 2016

Pock pock sa det... fast jag har inte TID.




Jag är här.
Bara för att. 
Jag inte har tid. 


Ibland förstår jag inte riktigt varför allt som är oväsentligt pockar på mer än det som är viktigt. Idag är det så. Bloggen drar i mig. Jag får lust att skriva en bokrecension. Baka kakor, sitta på grönt gräs och fika under den gula solen. Jag vill bara flyga rakt ut, ut i allt det gröna och stänga ögonen mot vind och sol och känna hur det smeker mig. 
Jag vill så mycket när jag inte har tid. 
Jag vill ta busskortet i min hand och kliva på en buss mot okänt mål. 

Jag lyfter mina ögon från tangentbordet med en suck, ser det som behöver göras. 

Där ute lockar sol, hav och vind. Jag vill.


Jag är här.
Bara för att. 
Jag inte har tid. 

Där ute? 

måndag 23 maj 2016

I min lilla, lilla värld av färger finns det plats för både dej och mej....



Jag tror min signatur har blivit hjärtan på tråd. Symbolen återkommer i bild efter bild, även om de ibland saknas. MEN... bildan ovan skulle inte alls få färg. Den skulle bli svart/vit och grå och var så i ett par dagar innan jag ändrade mig. 
Tjejerna behöver färg! 
Där de hänger på sin vägg, inte kan de vara färglösa. Det funkar inte!!!
Det är ju mina tjejer eller? 






Hm... min arbetsplats på golvet. Om nu någon mot förmodan skulle äga en vaxduk modell större och som inte är färgglad utan enfärgad. Vill du bli av med den? Snälla hör av dig. Mottages tacksamt av mig. 

Det här är en akrylmålning!!!
Jag borde stoppat där och inte fortsatt. 
Jag fortsatte. Jodå, bara så att det blev totalt kaos och sabotage.
De blev inget. 
Jag är arg på mig själv!!! 
Målade över och är missnöjd nu. 
Jag var på rätt spår. Jag var en idiot som inte lyssnade på mitt inre. Nejdå, jag var ju tvungen att tala om för mig själv - det här duger inte, det går inte. 
Så nu står jag här, eller jag sitter faktiskt så arg. 



Här är jag nöjd!
Texten är lånad från Sting. 
Jag gillade låten och tavlan är inte till salu. 

Temat gillade jag, det runda, lite magiska, vampyrkänsla med text. 
Jag har påbörjat en serie bilder med detta tema och egna texter. Men se ibland händer det att det blir så personligt att jag inte vågar visa. 

För jag sitter under min tall med himlen ovan, där molntussarna svävar och fisken slår i tjärnen. Jag sitter där med mig själv. Funderar över vem jag är?
Jag mitt i det stora blå. 
Runt mig doftar porsen med sin starka längtan. 
Jag följer med fingret stenens skrovliga yta
och ser en myra sträva mot sitt mål. 

Jag är. 



torsdag 7 april 2016

Söndagspromenad eller när jag hamnade på samma fik som...




Bakom Gröna Lund i Stockholm hittade vi en intressant liten del av Djurgården. Jag som bott här i hela mitt liv hade ingen aning om att detta fanns.




Vi fikade på ett fik där de sålde båtskrot och prylar från gamla båtar. 
Gott kaffe var det. Kakan kan vi kanske glömma.

Men när vi satt där i goda ro fick maken syn på Lill Lindfors!
Det gjorde min dag. Jag var så i valet och kvalet om jag skulle gå fram och säga hej, vet du jag håller just på att öva in en av dina sånger från 1973. 
Men jag bestämde mig i all hast att det kändes fånigt att gå fram. Efteråt ja då ångrade jag mig. 
Men jag har i alla fall fikat på samma fik som Lill Lindfors och det kändes stort. 
Samt att jag upptäckte en ny del av Stockholm. 
Ja, det var väl inte lika stort det. 


onsdag 6 april 2016

25 år är en väldans massa år det...



Väldigt många år. Jag känner mig parkerad. 




Firad?



Upplyst i hjärtan?
Lyser det där inne?


Vad gjorde jag under moln och tallkronor?
Vem är jag?



En vind som blåser bort som maskrosfjun?


25 år är en väldans massa år. En massa tid tillsammans.
Osammans. Tillsammans. Ihop. Gifta.
Familj. Nytt och bytt. 
Trögt och bra. 

Ja det är verkligen en massa år! 

25 år precis idag och nu.